French Rococo Era Painter, 1685-1766  Related Paintings of Jjean-Marc nattier :. | The Comtesse de Tillieres | Madame Louise of France | Portrait of Manon Balletti | Portrait of Louise Henriette Gabrielle de Lorraine Princesse de Turenne, Duchess of Bouillon | Portrait of Mathilde de Canisy, Marquise d'Antin |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Santo Peranda
(1566-1638) was an Italian painter of the late-Renaissance period. He was a pupil of the painter Leonardo Corona and later Palma il Giovane. Also known as Santa Peranda. He painted a Descent from the cross for San Procolo in Venice. He painted The defeat of the Saracens for the Ducal Palace of Modena. He painted the Gathering of the Manna for the church of the San Bartolome. In 1623 he finished Glorious Mysteries for the church of San Nicole in Treviso. Among his pupils were Francesco Maffei, Matteo Ponzone, and Filippo Zaniberti.
DROST, Willem
Dutch Baroque Era Painter, ca.1630-1680 Dutch painter, draughtsman and printmaker, possibly of German origin. According to Houbraken, he was a pupil of Rembrandt, possibly in or shortly before 1650. An early etching signed w drost 1652 is probably a self-portrait, in which Drost portrayed himself as a young man drawing. His earliest dated paintings are two pendants of 1653: the Portrait of a Man (New York, Met.) and the Portrait of a Woman (The Hague, Mus. Bredius). The man's portrait is signed Wilhelmus Drost F. Amsterdam 1653